I förra veckan var jag på en fest som var både jätterolig,spännande och lite vemodig.Vi firade nämligen att det var 50 år sedan vi tog vår sjuksköterskeexamen.På bilden som jag har kvar ser man 36 "syrror"i nästan militärisk disiplin och klädda i den s.k. högtidsdräkten.Betänk att dom här kläderna skulle vi också ha på oss när vi tjänstgjorde på helger.Det försvann rätt snart,det var nog inte så hygieniskt.I vardagslag hade vi långärmade blå klänningar och vita förkläden plus stärkkrage,brosch och mössa.Till hela den här utstyrslen hörde också en kappa och hatt i grå gabardin.Präktiga grejor.Allt det här är också borta sedan länge,det enda som finns kvar är broschen som nu sitter på en vit rock el.dyl.
Men tillbaka till festen Vi träffades i Borås,där gick vi också vår utbildning,och att känna igen varandra var inte så lätt.Dom 36 rätt snygga tjejerna hade förvandlats till gamla tanter på mellan 72-78 år.Av dom 36 är 6 borta och av dom 30 som är kvar, kom 22.Vi är väldigt utspridda,en kom t.o.m.från USA.Som sagt,vi var förvandlade till oigenkännlighet men det lustiga var att ju mer man pratade med varandra så lyste människan från förr igenom.Och som vi pratade,vi gjorde bara avbrott för en massa god mat.Det var väldigt intressant att lyssna på allas berättelser om hur de 50 åren farit fram med oss inte så varsamt precis med många.Men det bästa var att alla var friska och pigga och klara i knoppen.Efter mer än 8 timmars jättetrevlig samvaro skildes vi.Innan dess hade vi bestämt att träffas om 5 år.
